Malin & Ida

Nu är vi surfers paradise och här är det allt annat än kyligt. Fuktigt & varmt så svetten rinner konstant, men har i alla fall varit ganska klart och soligt i två dagar nu så vi har kunnat steeeekt vårt vita skinn lite! 

Har väntat att skriva ett inlägg om de sista dagarna i Byron för vi har väntat på att få bilder från en fotograf som tog kort på oss när vi SURFADE! Dock så blev vi nog grundlurade, bonnlurkar som vi är så de korten eller pengarna ser vi nog aldrig mer igen.. Surfingen var dock grymt kul!! Svårt såklart, och jobbigt! Ett riktigt träningspass att ta sig ut med den tunga brädan i vattnet och stå emot alla vågor vars enda intention är att dränka en. Men när man väl kommer upp och lyckas stå på brädan efter många om & men är det verkligen en härlig känsla! Får se om vi kan jaga rätt på den där brasilianska hippien bara så vi kan visa er bildbevis på detta, vore kul. 

Gjorde åter igen en svetteskapad också sista kvällen i Byron efter vi surfat. Hade planerat tidigare att vi skulle ge oss ut till den mest östliga punkten på kusten och se solnedgången därifrån. Men, det blev sent efter surfingen och det var en ganska lång promenad så det blev bråttom bråttom när vi skulle dra iväg för att hinna se solnedgången! Började med en pw över stranden för att ta oss dit (tänk känslan när man bara sjunker ner i sanden och tar 1 steg fram 2 steg tillbaks hela tiden). Pustade ut när vi väl kom på fast mark & trodde vi snart va framme, men ack vad vi bedrog oss. Kvar var dryga 2 km promenad RAKT upp för trappor och stigar som vi då aldrig trodde skulle ta slut! Alltså det var så brant på vissa ställen så man ville gråta, och fort var det ju tvunget att gå också eftersom vi hade brått! Sprang halvt uppför dessa djävulstrappor för att precis precis missa hela solnedgången... Men det var fint ändå, så bara vi (läs Malin) fick andan tillbaka så gick det att njuta av utsikten ändå. Men det var svettigt kan jag lova!